Volontären William berättar från barnhemmet

Vi har fått känna på hur arbetet fungerar på Varberg Home Of Peace, det är verkligen en jättetrivsam miljö att vistas i. Alla barnen har nu återvänt till hemmet och fått träffa oss och introducerat sig själva. Jag är otroligt imponerad av dessa ungarna, de är mellan 4- 9 år gamla och är som en enda stor familj. Det är oerhört handlingskraftiga och har ett öga för vad som behövs göras i omgivningen. Finns de matrester att sopa upp så hämtar någon skyffeln och tar hand om det, finns det disk att plocka tas det hand om, behövs det hjälp med matlagningen så finns de där. Detta och mer sköter de galant! Jag har under de senaste två dagarna jobbat på gårdsplan med att hacka upp ogräs och rötter vilket är minst sagt slitsamt under den gassande solen. Till min hjälp har jag haft några av grabbarna på barnhemmet som bara tycker att det är roligt att hjälpa till även fast det är tungt och jobbigt. Vad som fascinerar mig är att trots deras unga ålder och deras lilla storlek så tar de hand om jobbet lika bra som jag. De kan jobba på riktigt, utan att gnälla eller klaga. Om jag hade frågat en 6 årig pojke i Sverige om han hade kunnat hjälpa mig med trädgårdsarbetet hade jag gjort det i syftet att denne skulle lära sig att hjälpa till i hemmet men förväntat mig ett dåligt utfört arbete men tyckt att han var så “gullig” som försökte. Ungarna här bara fixar det, de ser problemet och de löser det. De är inga veklingar heller, en av ungarna högg sig i tån och skrapade upp huden. Han förbannade sig själv lite över smärtan men kom sedan tillbaka 2 minuter senare med ett par skor på fötterna och fortsatte att jobba. Hur hade en unge hemma reagerat? Jo, han hade gråtit till sig ett playstation 3 och kladdkaka till efterrätt trots att det bara var tisdag.  Det är fantastiskt att se hur de i redan så ung ålder kan så mycket och hur de alla ser efter och respekterar varandra.

Självklart har jag inte jobbat med trädgårdsarbete dag ut och dag in med barnen. Vi har spelat mycket fotboll, memory, pusslat och annat. De är ett gäng fantastiska barn! Jag har redan konstaterat att det är lättare att se efter 28 stycken föräldralösa barn i tanzania än två stycken bortskämda ungar i Paris. Sjukt men sant!
All matlagning på barnhemmet sker givetvis helt och hållet på afrikanskt vis, alltså ingen spis eller ugn. Altting tillreds över öppen eld och att förbereda middagen tar större delen av dagen då det är många som ska äta och varorna måste rensas från saker som inte hör hemma där innan matlagningsprocessen kan börja. När det väl är dags att äta sitter vi ner på marken och äter med endast högerhanden som hjälp. En vanlig lunch består ofta av ugali tillsammans med spenat eller bönor. Ni som inte vet vad ugali är kan googla det och bedöma själva hur ni tror att det smakar. Det är inte världens roligaste mat men jag tycker faktiskt om det och att äta med händerna är faktiskt praktiskt. Dock så får ju vi klena svenskar salmonella av allting i detta landet så det är viktigt att alltid ha med sig desinfektionsmedel. Att hålla ett gott bordskick har ingen betydelse här, det är mer : “Ät mat och håll käft”, himla bra faktiskt.

Jag spenderade min första övernattning på barnhemmet häromdagen vilket var jättemysigt. Efter middagen fick barnen titta på Pingu och jag satt tillsammans med Rose som jobbar på barnhemmet och konverserade efter bästa förmåga. Jag försöker lära henne engelska medan hon lär mig swahili, hon är skitgo! När klockan började närma sig tio på kvällen var det dags för barnen att be en liten bön innan läggdaggs. Det sjöng en sång , klappade händerna, tackade Gud för maten och gick sedan och la sig utan några som helst problem. Min säng på barnhemmet är en aning för kort då det är en våningssäng för barn men trots detta sov jag gott genom natten. Hela huset vaknade dock någonstans vid midnatt av ett en gris blev stulen, det var snabba tjuvar som han springa iväg med en gris. Jag gick upp strax efter sex på morgonen för att hjälpa det första gänget till skolan som börjar klockan sju på morgonen. Till frukost fick jag sedan en tallrik ris och en kopp chai, det var gott som tusan.

Varberg Home of Peace is powered by WordPress Panorama theme by Themocracy